Hippogriff.

idag var det kallt. gårdagen var kall. måndagen var kall. söndagen var kall. lördagen var kall. alla dagar fryser bara bort. snart är det fredag igen. jag vet inte om jag gillar det eller om det skrämmer mig. hur fort allting går. jag är rädd. och kall. och trött. fast jag sover de timmar jag behöver och inte gör något med mina dagar, så är jag trött. trött på livet? faktiskt inte. just nu är jag trött på mig. samma gamla jag som jag så inerligt vill tro har mognat. vuxit upp. bättrat sig. lugnat ner sig. men icke. här sitter jag efter sjutton, snart arton, år och är fortfarande lika rädd. lika orolig. lika nervös för samma saker. lika orolig för samma saker. lika skakig för samma saker. ingenting är som det ska. allt är detsamma. det är det jag är trött på.